Utrikespolitiska ledningen fortfarande öppen

17.02.2010

Förslaget till ny grundlag som överräcktes till minister Brax kan, angående den utrikespolitiska ledningen, betraktas som något av en mellanfas. Beslutet att inte öppna paragrafen om hur utrikespolitiken leds skapar ett tryck på att tämligen snart återkomma till denna del av grundlagen. Inte på grund av inrikespolitiska passioner utan på grund av yttre omständigheter.

Gränsdragningen mellan EU-relaterad och traditionell utrikespolitik kommer nämligen att vara ytterst svår att dra i framtiden. EU:s under skapande varande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kommer också på sikt att påverka det finländska systemet. Internationellt samarbete utmynnar i dag ofta i internationella konventioner som har direkt effekt på nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen tillkommer regering och riksdag. Klimatkonferensen i Köpenhamn utgör ett bra exempel på denna trend, FN ordnar en global konferens där presidenten traditionellt har en stor roll. Men eftersom det är EU som förhandlar om för medlemsstaterna bindande utsläpps- och andra mål tillhör det regeringens kompetensområde.

Det är bra att förslaget till ny grundlag nu innehåller en klar formulering att statsministern representerar Finland på toppmötena. Trots att tolkningen via grundlagsutskottets linjedragningar redan en längre tid varit sådan är det klarare att det nu sägs på paragrafnivå. Europeiska rådets juridiska status förändras via Lissabonfördraget. Representationen vid toppmötena och den utveckling som skett inom EU och som utmynnat i Lissabonfördraget är ett bra exempel på hur utvecklingen inom EU påverkar också vår grundlag.

Förslaget att binda presidenten till regeringens vilja, då vissa ärenden föredras för presidenten för andra gången, om regeringens vilja motsvarar riksdagens vilja, är utan tvekan märklig och krånglig. I värsta fall har vi genom denna politiska kompromiss skapat juridiska tolkningssvårigheter.

Den politiska viljan räckte inte till för en större reform av den utrikespolitiska ledningen och detta bör respekteras. Tiden är inte mogen för detta. Svenska folkpartiet förbinder sig till de förslag som kommittén lade fram. Dessutom motsvarar förslaget säkert en majoritets av SFP:arna syn på utrikespolitiken. Det är inget självändamål att minska presidentens maktbefogenheter inom utrikespolitiken. Men samtidigt är det viktigt att inte blunda för det som sker i den internationella miljö Finland agerar eller för vad detta kan komma kräva av grundlagen i framtiden.

Personligen anser jag att presidentämbetet inte borde ses som ett stabiliseringsmoment mellan regering och opposition. Presidentens utrikespolitiska mandat bör granskas utgående från rådande utrikespolitiska förhållanden. EU utgör klart den största förändringsfaktorn i denna granskning.

Mikaela Nylander
riksdagsledamot, medlem av kommittén för en översyn av grundlagen

Mikaela Nylander Söndag, 05 februari 2012 Svenska Suomeksi English


	Startsidan Jag Spörsmål Pressmeddelanden Kollumn Insändare Tal Riksdagsarbetet Kontakta	Tillbaka Utrikespolitiska ledningen fortfarande öppen 17.02.2010 Förslaget till ny grundlag som överräcktes till minister Brax kan, angående den utrikespolitiska ledningen, betraktas som något av en mellanfas. Beslutet att inte öppna paragrafen om hur utrikespolitiken leds skapar ett tryck på att tämligen snart återkomma till denna del av grundlagen. Inte på grund av inrikespolitiska passioner utan på grund av yttre omständigheter. Gränsdragningen mellan EU-relaterad och traditionell utrikespolitik kommer nämligen att vara ytterst svår att dra i framtiden. EU:s under skapande varande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kommer också på sikt att påverka det finländska systemet. Internationellt samarbete utmynnar i dag ofta i internationella konventioner som har direkt effekt på nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen tillkommer regering och riksdag. Klimatkonferensen i Köpenhamn utgör ett bra exempel på denna trend, FN ordnar en global konferens där presidenten traditionellt har en stor roll. Men eftersom det är EU som förhandlar om för medlemsstaterna bindande utsläpps- och andra mål tillhör det regeringens kompetensområde. Det är bra att förslaget till ny grundlag nu innehåller en klar formulering att statsministern representerar Finland på toppmötena. Trots att tolkningen via grundlagsutskottets linjedragningar redan en längre tid varit sådan är det klarare att det nu sägs på paragrafnivå. Europeiska rådets juridiska status förändras via Lissabonfördraget. Representationen vid toppmötena och den utveckling som skett inom EU och som utmynnat i Lissabonfördraget är ett bra exempel på hur utvecklingen inom EU påverkar också vår grundlag. Förslaget att binda presidenten till regeringens vilja, då vissa ärenden föredras för presidenten för andra gången, om regeringens vilja motsvarar riksdagens vilja, är utan tvekan märklig och krånglig. I värsta fall har vi genom denna politiska kompromiss skapat juridiska tolkningssvårigheter. Den politiska viljan räckte inte till för en större reform av den utrikespolitiska ledningen och detta bör respekteras. Tiden är inte mogen för detta. Svenska folkpartiet förbinder sig till de förslag som kommittén lade fram. Dessutom motsvarar förslaget säkert en majoritets av SFP:arna syn på utrikespolitiken. Det är inget självändamål att minska presidentens maktbefogenheter inom utrikespolitiken. Men samtidigt är det viktigt att inte blunda för det som sker i den internationella miljö Finland agerar eller för vad detta kan komma kräva av grundlagen i framtiden. Personligen anser jag att presidentämbetet inte borde ses som ett stabiliseringsmoment mellan regering och opposition. Presidentens utrikespolitiska mandat bör granskas utgående från rådande utrikespolitiska förhållanden. EU utgör klart den största förändringsfaktorn i denna granskning. Mikaela Nylander riksdagsledamot, medlem av kommittén för en översyn av grundlagen	Sök
	Kontaktuppgifter Mikaela Nylander