Tillbaka

Service över kommungränserna?

30.01.2011

Förra veckan kunde vi i Östra Nyland läsa om en svenskspråkig man från Mörskom som vägrats vård under jourtid i Borgå, trots det existerande avtalet mellan Päijät-Häme sjukvårdsdistrikt och Borgå stad. Borgå stad kommer givetvis att påtala de svenskspråkiga mörskombornas rättigheter och åstadkomma en förbättring genom både muntlig information och skriftligt material.

Frågan om var man har rätt att få service är intressant då man på nationellt håll under de senaste fyra åren inlett processen med att sudda ut kommungränserna beträffande tillgång till service. Kommun- och servicestrukturprojektet (KSSR) har resulterat i många kommunfusioner, men service över kommungränserna fås i praktiken inte.

Regeringen konstaterar i sin utvärdering av KSSR-processen att det finns mycket att åtgärda angående servicen. Fokus bör i framtiden ligga på att utveckla servicen. Social- och hälsovården är intressant och viktig då den står för merparten av kommunernas utgifter. Riksdagen har som en följd av att man också vill utveckla servicebiten nyligen godkänt en lag som omfattar både primär- och specialsjukvården och lagen är tänkt att träda i kraft den 1 maj i år.

Det eftersatta preventiva arbetet, det ökade servicebehovet och de stigande kostnaderna gör att primärhälsovården och den specialiserade sjukvården måste närma sig varandra. I och med nyss nämnda lag tas det första steget. Patienten får i och med lagen rätt att använda sig av vilken hälsostation som helst i sin hemkommun. Från och med år 2014 skall vissa valmöjligheter omfatta hela landet.

Lagen medför en skyldighet för kommunerna att stärka sin strategiska planering. Kommunen skall uppställa konkreta mål angående åtgärd och resurser för att främja invånarnas hälsa och välfärd. Skyldigheten gäller också det preventiva arbetet, vilket är bra då detta arbete inte har utvecklats tillräckligt målmedvetet.

I början av 2011 godkände regeringen ett försök där några regioner skall pröva på nya sätt att förverkliga samarbetet mellan primärhälsovården och den specialiserade sjukvården. Ramlagen för KSSR-processen är i kraft till slutet av år 2012. Det är därför bra att vi vid den tidpunkten har en viss erfarenhet av de projekt som inletts.

Både samhällsekonomiskt och sett ur individens perspektiv har vi mycket att vinna på om vi lyckas åstadkomma fungerande vårdkedjor där vård ges på rätt nivå vid rätt tidpunkt. Överlappande funktioner såsom röntgen och laboratorietjänster kan undvikas. Vi behöver också fungerande elektroniska system som sparar tid och pengar. Ett djupare samarbete som lagen kräver behövs alltså av många olika orsaker.

Under riksdagsvalet är det viktigt att vi diskuterar hur vi vill utveckla hälso- och sjukvården. Ramlagen för KSSR-processen kräver för ordnande av hälsovård ett befolkningsunderlag på 20 000 personer. Kommer nästa regeringsprogram att innehålla nya krav som sätter fart på fusionsdiskussionerna på nytt här i Östra Nyland? Eller är det så att rättigheten att friare välja var man vårdas från och med 2014 sätter fart på diskussionerna?

Själv hoppas jag att de olika försöken runtom i landet skall visa på möjligheter och att nästa regeringsprogram innehåller visioner om hur servicen skall utvecklas. Krav på befolkningsunderlag har en tendens att koncentrera all energi på kvantitet. Innehållet, dvs en kvalitativ service bör nu stå i fokus. Till en god service hör i framtiden möjligheten att friare välja var man får sin service.