Mikaela Nylander Torsdag, 23 februari 2012 |
||||
Tillbaka Faderskapslagstiftningen måste avspegla att samboförhål-lande är en accepterad familjemodell i dagen16.11.2010 Finland är ett bra exempel på hur utvecklingen inom informationsteknologin inom loppet av några årtionden förändrat samhället i grunden. Utvecklingen har inte enbart fört med sig oändliga möjlig-heter och lagt grunden till det effektiva informationssamhället, utan också krävt nytänkande på lag-stiftningens område. Med tanke på hur omvälvande utveckling det varit fråga om har förändringarna skett snabbt. En grundläggande förutsättning för att förändringarna har kunnat hålla takt med ut-vecklingen har varit en modern lagstiftning på området, som dels fötts genom lagändringar men framför allt genom att man skapat ett helt nytt rättsområde, it-rätten. På familjerättens område är premisserna helt andra än inom it-rätten, och därför är paralleller-na få då man jämför utvecklingen inom de båda rättsområdena. Vissa delar inom familjerätten har moderniserats under de senaste tre decennierna, medan vissa bestämmelser är föråldrade och varken motsvarar dagens verklighet eller värderingar. Bl.a. bestämmelserna om bestämmande av faderskap är föråldrade. Även om samboförhållanden sedan 1980-talet hört till de allmänt accepterade famil-jemodellerna och allt flera barn sedan dess föds i samboförhållanden grundar sig bestämmelserna om ett utomäktenskapligt barns juridiska rätt till sin far ännu idag på det attitydklimat som rådde på sjuttiotalet. Därför vill jag genom detta skriftliga spörsmål lyfta fram behovet att ändra bestämmel-serna om bestämmande av faderskap när det gäller barn som föds av sambor, för att få dessa be-stämmelser att överensstämma med verkligheten på 2010-talet.I dagens läge kan faderskap enligt faderskapslagen från år 1975 (700/1975; FaderskL) anting-en konstateras eller fastställas. Konstaterande kommer på fråga enbart då barnet föds inom äkten-skapet – ifall modern inte är gift måste faderskapet alltid fastställas genom ett särskilt förfarande. Enligt faderskapspresumtionen är en man som är gift med modern vid barnets födelse fader till bar-net. Faderskapspresumtionen gäller också sådana fall där den äkta maken dör innan barnet hinner födas eller då barnet föds dött. Den legala faderskapspresumtionen gäller däremot inte samboförhål-landen, inte heller i sådana fall där paret redan har ett eller flera gemensamma barn från tidigare. Erkännande av ett barn som föds utanför äktenskapet föregås alltid av faderskapsutredning, och fastställande sker alltid efter barnets födelse. Också par som lever i samboförhållande måste ge-nomgå en utredning av faderskapet, som dock för sambors del under årens lopp utformats till ett formellt förfarande där föräldrarna var för sig skriftligen försäkrar att de vid tiden för avlandet har bott och fortsättningsvis bor tillsammans. Dessutom ska modern intyga att ingen annan man kan komma på fråga som far till barnet. Den här förenklade formen av erkännande som gäller sambor baserar sig på en praktisk (inte legal) faderskapspresumtion, och de lege ferenda borde lagen ta det-ta som utgångspunkt vid regleringen av hur faderskap bestäms i dessa fall. De facto har den s.k. pappakommissionen redan år 1999 föreslagit att faderskapspresumtionen borde utvidgas att omfatta barn som föds i samboförhållanden. Då nästan fyrtio procent av barnen i dagens läge föds inom samboförhållanden måste man nu tänka om och skapa ett system som faderskapspresumtionen för sambofäder kan stöda sig på. T.ex. kunde man ge sambor en möjlighet att anmäla om sitt samboför-hållande till befolkningsregistret, för att skapa presumtionen om att paret lever i ett äktenskapslik-nande förhållande. Förutom att bestämmelserna inte avspeglar dagens vedertagna familjemodeller finns dessut-om brister i regleringen som skapar situationer där den enskilda individens ifråga rättskydd inte tryggas. Enligt finländsk lag tillåts nämligen inte erkännande av faderskap innan barnet är fött, inte heller efter att barnet har dött. Den här bestämmelsen (FaderskL 3 kap. 15 §) medför således att en fader, vars barn föds dödfött av hans sambo, inte har möjlighet att registreras som far till det död-födda barnet. Eftersom lagen förbjuder erkännande innan barnets födelse leder bestämmelsen också till att ett barn, vars far varit sambo till modern men som avlidit innan barnet fötts, inte har någon juridisk rätt till en anteckning om sin far. Juridiskt sett har denna grupp av barn aldrig haft någon far. Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning fö-reskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller: Anser ni med tanke på det ovan framförda att det finns ett behov, och vilka åtgärder tänker ni i så fall vidta, att ändra bestämmelserna om bestämmande av faderskap för barn som föds inom samboförhållanden så att faderskapspresumtionen skulle utsträckas att omfatta även barn som föds i samboförhållanden? Dessutom undrar jag hur ni tänker ändra på lagen för att ge en samboende far rätt till faderskapet till sitt dödfödda barn och hur ni genom lag tän-ker säkra rätten till en far för ett barn som föds efter att fadern, som levat i samboförhållande med barnets mor, avlidit? Helsingfors den 16 november 2010 Mikaela Nylander /sv |
||||
| Kontaktuppgifter Mikaela Nylander |
||||